30mil, 4 timmar spöregn, 1 välsignelse och en stor jäkla lycka

Det började med SJ Events Klassikertåg till Motala. Jag sov och knaprade nötmix nästan hela vägen till start 00.34.

Cykelträningen innan vättern har varit nästan obefintlig förrutom vardagscykling så det var med lite spänning jag trampade iväg till slut. Magnus hängde inte med denna gång, men skickade sin svåger och en kompis till familjen som substitut.

Första tio milen ner till Jönköping gick fint och allt det här tjatet om hur jobbig den här tävlingen ska vara kändes fånigt. Sen kom regnet.

Blöt som en nybadad hund cykelsimmade vi från Jönköping till Hjo. Här var det inget hemantänk för fem öre. Första koppen kaffe fick jag knappt i mig när vi kom till kontrollen eftersom handen skakade ut innehållet innan det hunnit till munnen. Jag bestämde mig för att bryta om kroppen inte tinade upp

Efter en timmes lasangeätande, kaffedrickande och fysbrasa senare var jag back on track. Vi fortsatte till nästan kontroll och tog härifrån en sträcka i taget. Med från Hjo hade vi också fått varsin svart sopsäck som vi krängt på oss.

I en uppförsbacke stod en präst och gormade att han välsignat loppet. Charmigt, men klart dålig reklam för hans gudskontakt med tanke på vädret.

Väl i mål hade jag ett stort leende på läpparna, inget skav, en cykel som inte krånglat, en dos trötthet och en stor längtan efter mat, kall öl och sömn.

Alla tre önskningarna gick i uppfyllelse innan Sthlm. Så nöjd och glad hoppade jag ut på perrongen, eller ja, stapplade. Ena knät hade stelnat till så sista delsträckan till Reimerholme blev det enbent cykling med vätskedepå i köket på Arv9.

Nu är klassikern klar för min del den här gången. Sömnen kallar så summering av hela sjabraket får nu tålmodigt vänta på.

Stor kärlek från Eliad

Det här med livet på en pinne och sånt

Den senaste tiden har jag tänkt om en hel del kring tränandet. Jag testar att helt strunta i resultativer och målfokusering. Allt mitt tränande ska istället gå under tre kategorier: transport, rekreation eller friluftsliv. Alltså blir det inget nötande för sakens skull, ingen träning inomhus och väldigt mycket granbarr i skorna. Igår mjukstartade det hela med lite hemmaklättring på ön trotts regnet.

Idag blev det final med cykeltur ut till Ågesta med bror för lite söndagsbouldring. Innan vi hunnit till Gullmarsplan räknade jag till fem personer som frågat vad det var för en konstig sak vi cyklade runt med. Övervägde att svara picnicfilt men kom på att de här krashpaddorna ju faktiskt funkar till annat också.

 Solen gassade loss hela dagen och klättringen kunde inte vart bättre om man bortser från vardena muskel i kroppen som stretade emot och klagade på dålig försäsongsträning. Nu är den nya träningen igång och mer finns att vänta.

Jonas paddar sig runt på Söder

Cyklarna mådde nästan lika bra som oss i solen i Ågesta

Bror bummlar sig upp

Visar vart stenen ska stå

Kan man inte klättra kan man alltid heelhooka i

 alla fall

Kulturkrock

8,5 bar kärlek till asfalt och vårsol

Vårsolen ger ett tryck över bröstet
Ett bröst av sprängande lycka som letar ut
Ut i solen till livet man glömde fanns
Fanns under snön och slasket nu borta
Borta med platsen lämnad åt ljuv vårkärlek
Kärlek till ett tryck, ett tryck på 8,5 bar
Trycket över bröstet går över och sprider sig till eufori
En eufori som får sin kraft av 8,5 bar i nypumpade däck
Däckad av glädje lägger jag mig i gräset och njuter av nörden i mig.

Dagens smygträning

Vardagsträning och mandelmassa är mina två starkaste hemliga vapen.

Som en subgenre till vardagdträningen har jag nu börjat med smygträning. Senast i raden är denna orange koloss som blivit kontorsstol och bålträningscoach i ett. Att pumpa upp den var däremot allt annat än smygträning.

Skickat från Android

Bli tant med värdighet

Det pratas ofta om att man blir så stel och ämnesomsättning förstör för träningen när man blir gammal. Efter att ha sprungit lite väl många pass med tanter och gubbar som sätter sin pb på både 10km, marathon och 100km-lopp när de är 55+ har jag lite svårt att riktigt tro på det här. Nu har världens coolaste 100åring Robert Marchand satt spiken i kistan på myten. Man får vila när man blir äldre, men då ska man göra det med värdighet och sluta skylla på nystelnade leder.

Elias maktkakor skrämmer bort allt motstånd

Magnus och jag har haft en facebookbattle om vem som har mest dunderbränsle till spåret på söndag. Nu trodde nog M att det var han som satt spiken i skidan och avgjort striden men då visste han inte att jag skulle koka ihop mina maktkakor. Let the game begin!

För att låta andra få chansen att i alla fall försöka komma ifatt mig i spåret på söndag tänker jag vara så storsint att jag delar med mig av mitt recept (starkt inspirerat av Stalle på happmtb.org)


Receptet

Vattenbadet är hela grejen här. Koka upp några centimeter vatten i en tjockbottnad kastrull. Sänk värmen till trean och sätt försiktigt i en skål. Häll sedan i först

1 dl fast honung
½ dl sirap
½ dl jordnötssmör
½ dl hasselnötssmör

sen när det smält

½ dl Dextropur
½ dl mandelmassa
½ paket Fishermans friends extra strong (för Conan-effektens skull)

Låt allting smälta ordentligt. Under tiden drar du igen mixern (jag förutsätter att du har en vettig maskinpark i köket som en riktig vasaloppsåkare). Släng i ingredienserna nedan och betrakta hackningsmiraklet.

½ dl russin
½ dl torkade aprikoser
½ dl riven hasselnöt
½ dl saltade jordnötter
½ dl hackade solrosfrön
3 dl havregryn
1 dl vetegroddar

Blanda ner hacket i smeten. Lägg klumpen på ett bakplåtspapper, lägg ett annat bakplåtspapper över och kavla ut. Kyl ner och du är klar!

Jag vill veta vad min mage får i sig när jag jobbat slut på den så det blev bara naturliga grejer den här gången

Lycka till alla Vasaloppare!

Gustav får se upp när vi laddat upp med Conan som förebild

Nu är det bara några dagar kvar till Vasaloppet. Jag har sprungit runt här hemma den här veckan och stressat upp mig över jobb och uppsatser som inte vill bli klara av sig själv. Men som alltid säger det poff när det närmar sig tävling och allting annat blir lite mindre livsviktigt.

En liten iakttagelse för dagen är att många verkar haka upp sig lite på det här med hur man laddar upp inför ett lopp. Jag kan tänka mig att Northug har en sickanplan för sina sista dagar innan Vasaloppet (det gick ju dessutom inte riktigt vägen med den saken), men för en vanlig enkel dödlig med halvdassigt flås är det mer än fråga om huvud än kropp. Mitt bästa tips är att bara köra på som vanligt men att ta bort distanspassen och köra lite mer intervall. Den största anledningen till det är att unna dig själv att känna dig stark och pigg så att du får med en positiv mental bild av dig själv som Conan med kolfiberstavar och våtklister.

10mila i helgen

Min GPS-tracking från 10mila

Alternativt träningspass

Anna och jag gick på 4 timmars grundkurs i Lindy hop. Blöt av svett och lycklig av dans och sköna människor känns dagen fin trots ett uteblivet träningspass.

Årstaviken (7 km) - Ruggat, klister och bakhalt

Är det alltid grymt väder när vi springer, ELLER?