Det här med livet på en pinne och sånt

Den senaste tiden har jag tänkt om en hel del kring tränandet. Jag testar att helt strunta i resultativer och målfokusering. Allt mitt tränande ska istället gå under tre kategorier: transport, rekreation eller friluftsliv. Alltså blir det inget nötande för sakens skull, ingen träning inomhus och väldigt mycket granbarr i skorna. Igår mjukstartade det hela med lite hemmaklättring på ön trotts regnet.

Idag blev det final med cykeltur ut till Ågesta med bror för lite söndagsbouldring. Innan vi hunnit till Gullmarsplan räknade jag till fem personer som frågat vad det var för en konstig sak vi cyklade runt med. Övervägde att svara picnicfilt men kom på att de här krashpaddorna ju faktiskt funkar till annat också.

 Solen gassade loss hela dagen och klättringen kunde inte vart bättre om man bortser från vardena muskel i kroppen som stretade emot och klagade på dålig försäsongsträning. Nu är den nya träningen igång och mer finns att vänta.

Jonas paddar sig runt på Söder

Cyklarna mådde nästan lika bra som oss i solen i Ågesta

Bror bummlar sig upp

Visar vart stenen ska stå

Kan man inte klättra kan man alltid heelhooka i

 alla fall

Kulturkrock