Svettig lycka på årets först löppass

Tidigt imorse skulle klockan ha ringt. Det gjorde den inte. Men för varje signal klockan inte ringt försökte jag ta igen med snabba steg mellan vardagsrummet, kylskåpet och badrummet. Någonstans i all jäkt lyckades jag iaf få på mig löparkläder och komma iväg till Magnus för årets första löppass.

Det klurigaste med vinterträning för mig är fortfarande hur man ska klä sig. Jag vägrar att frysa, men svettas kopiöst när jag klär mig för att inte göra det. Nu valde jag någon form av mellanväg och körde med löpartights med windstopper på benen och dubbla ylleunderställ och tunn löparjacka på överkroppen. Resultatet blev så här efter löpturen:

Kanske inte helt lyckat. Så nu är maxgränsen testad, nästa pass ska
minimigränsen testas. Ett kort på fryst hokifilé utlovas..

Passet blev till slut 14,5 km i kalasväder runt Ältasjön med Magnus, Jocke och mig. Bättre start på löpsäsongen kunde jag knappast önskat mig.

- Elias